large

I helgen har jag varit på ledarskapskurs genom Svenska Lottakåren på Älvkarleö herrgård.  Så bra och så givande. Vi var 17 deltagare, både män och kvinnor, med civilt avtal med MSB. Jag har själv avtal med Criscom. 

Jag är fortfarande helt förundrad över vilka spår kursen har lämnat i mig, både på gott och ont. Jag har fått nya insikter om mig själv som jag inte kände till och som nu vibrerar ned genom mitt väsen sakta och metodiskt.

Insikter som får mig att ge mig ut på en ny personlig resa som jag sällan har skådat innan. Alla borde gå på ledarskapskurs, eller som en av deltagarna skrev i sin utvärdering.

Fråga: Vad saknar du på kursen?

Svar: Mina kollegor.

Vi gjorde en hel del personliga tester samt löste uppgifter tillsammans i grupp. Jag fick flera aha-upplevelser särskilt under avsnittet konflikthantering, där vi fick testa oss själva. Jag är en ganska modig person som vågar säga emot när andra fryser till is, men det visade sig att det inte var min mest dominanta sida. Jag trodde verkligen att jag kämpade starkt för mina åsikter, men det gör jag tydligen inte, utan snarare mer för andras åsikter.

1974 skapades det mest välkända testet för konfliktstilar. Döpt efter de som skapade det heter det Thomas-Kilmann Conflict Mode Instrument, TKI. Testet är relativt enkelt med 30 frågor och det florerar en del andra test men TKI är det vanligaste. Med hjälp av frågorna får du reda på hur mycket du använder var och en av de fem konfliktstilarna relativt till varandra.

Här kan du läsa mer om konflikthantering och de olika konfliktstilarna enligt Blake och Mouton. Deras figur mäter på den lodräta axeln hur stor omsorg du visar för dina egna intressen, på den vågräta hur stor omsorg du visar för den andras intresse. Resultatet blir fem olika sätt att förhålla sig till en konflikt beroende på vilken omsorg man visar för sitt eget och andras intressen:

 

konflikstilargraf5

 

Kamp: Kampen är en maktorienterad konfliktstil där man använder sin makt för att vinna konflikten. Makten kan komma av ens position, roll, att man kontrollerar resurser eller att man har för förmåga att orsaka konsekvenser. Ofta är det en mellanmänsklig förmåga som att vara bra på att föra konflikt. Kanske är man bra på att argumentera, sura tills man får vad man vill eller att på ett rakt och tydligt sätt säga vad man behöver.

Att använda kamp kan vara att stå upp för sig själv, säga ifrån, hävda sina åsikter, markera sina gränser, stå för det du tror på, övertala, kräva, tävla, kontrollera, fatta beslut, instruera o.s.v. Det finns ett brett spektrum av sätt att kämpa.

Man brukar säga att kamp prioriterar egna intressen framför relationen. Du vinner på någon annans bekostnad. Den andra förlorar och är förmodligen inte lika nöjd med utgången av konflikten som du är. Ingen tycker om att bli överkörd, utnyttjad eller förbigången. I längden tär det på relationer om du ständigt kämpar för vad du vill utan att ta hänsyn, risken är att du till slut blir ensam.

Samverkan: Samverkan brukar innebära en gemensam problemlösning. Konfliktstilen kan innebära att både vara självhävdande och bjuda in andras åsikter, att välkomna skillnader, reflektera över styrkor och svagheter i olika perspektiv. Det finns i allmänhet ett inslag av kreativitet i problemlösningen där 1+1=3. Det är i förmågan till nytänkande som man finner möjligheten att tillgodose bådas intressen även när det inte är uppenbart möjligt i utgångsläget.

Samverkan bygger på lärande, att genuint försöka komma över kommunikationssvårigheter och lära sig vad den andra vill, ofta djupare än vad som uttrycks från början.

Trots sina fördelar är inte samverkan en universallösning för konflikter. Att använda sig av konfliktstilen samverkan är krävande. Det kräver engagemang för att inte hemfalla åt de andra konfliktstilarna, som för de flesta är naturligare.

Kompromiss: Kompromissen återfinns i mitten av modellen. När du kompromissar visar du inte lika mycket omsorg om ditt eget intresse som om du använder kamp. Du visar inte lika stor omsorg om den andras intresse som när du anpassar dig. Du förlorar en del för att den andra ska vinna en del och vice versa. Ni uppnår inte samma gemensamma fördelar som med samverkan, men inte heller samma ömsesidiga förlust som i undvikande.

Även om kompromiss är bättre än kamp för relationen är det inte den mest eftersträvansvärda konfliktstilen. Kompromisser har en tendens att skapa sämsta gemensamma nämnare. Ingen får riktigt vad de vill utan får nöja sig med något som de är halvnöjda med men som åtminstone inte heller gör den andra helt nöjd. Risken är stor att du försummar möjligheter att skapa lösningar som tillgodoser bådas intressen om du förväntar dig att behöva kompromissa.

Undvikande: En annan benämning på konfliktstilen undvikande är passivitet. Undvikande återfinns längst ned i vänstra hörnet. Det betyder att när du använder den undvikande konfliktstilen tar du varken hänsyn till andras intressen eller dina egna. Precis som namnet antyder undviker man konflikten, ingen får vad de vill och konflikten löses inte utan finns kvar.

Även om du undviker att ta tag i konflikten, så är det inte säkert att konflikten tar en paus inom dig och den du är i konflikt med. Konflikten kan ligga och gro och växa inom någon av er för att explodera igen vid ett senare tillfälle, kanske kring ett nytt ämne som är infekterat eftersom ursprungskonflikten inte reddes upp.

Störst risk är det som för alla konfliktstilar om du inte gör medvetna val utan reflexmässigt använder undvikande oftare än vad du borde. Men undvikande kan vara mycket hjälpsamt om det sker medvetet.

Konflikter som skjuts undan men inte försvinner av sig själva tenderar att bli allt mer svårlösta. Attityder och ståndpunkter hårdnar och fler blir indragna. Att undvika konflikter av konflikträdsla riskerar att göra att man får en ännu värre konflikt på halsen. Konflikter är enklare att lösa i ett tidigt skede.

Anpassning: Anpassning är vare sig självhävdande eller samarbetsvilligt, det är motsatsen till att tävla. Att anpassa sig kan vara att, hålla med, stödja, erkänna fel, ge sig, vara osjälvisk, låta andra ta ansvar och fatta sina egna beslut, sudda ut skillnader eller att lyda någon annan.

Eftergivenhet som strategi är riskabel. Anpassning för att få karriär, kärlek eller uppskattning blir en fälla. Och medan den inre känslan av att andra har skuld till en växer får man allt svårare att få vad man behöver. Överanvänd leder anpassning till bitterhet, depression, beroende och att man inte växer som människa. De som är mycket konflikträdda har sällan tillfredsställande relationer. Även om relationerna är goda får de ju inte själva vad det behöver. Ett överdrivet anpassande tenderar också läcka ut som negativa känslor på ett eller annat sätt.

Dessutom tenderar andra tycka bättre om att få möta dig som person än att alltid få vad de vill. Om du ständigt anpassar dig riskerar du att andra känner sig som förtryckare. Framförallt förnekar du dem det de vill ha av dig, du.

Blogginlägg 1/100 #blogg100

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *